Precis kommit tillbaka från ännu en misslyckad körning. Glömde kolla döda vinkeln, körde ut i fel körfält, missade en anvisning, körde för långt in i rondellen, stod för länge innan en rondell, körde 70 på en 60-väg och körde 40 på en 80-väg. Är det någon som nu vill säga att jag klarar det?
Maria säger: tror du att du klarar det kommer du att klara det!
Men grejen är, jag tror verkligen inte att jag kommer klara det. Jag VET att jag inte kommer klara det. Esko säger att jag måste slappna av. Och att jag måste börja tänka. Att jag tänker för sent och ibland inte alls.
Jag har alltid haft svårt att tänka snabbt, och välja rätt alternativ på kort tid. Jag kan ju alla regler, jag fick ju nästan full pott på provet, men när jag sitter i bilen nollställs allt och det blir bara fel.
Och det är sjukt jobbigt behöva köra ändå, och få en hel lista med saker jag inte klarar av. Ett kvitto på mina felsteg och ännu ett bevis på att jag inte passar bakom ratten.
Maria sa nyss att Sandra inte klarade uppkörningen. Och hon är ändå säker på att köra. Så varför hålla på? Jag vill inte!
Jag har fyra körningar kvar och vid de tre jag redan haft gjorde jag en massa misstag och jag lär mig aldrig från dem. Och en sak till: JAG HATAR RONDELLER! Jag kör i minst 10/dag och jag fattar aldrig hur jag ska göra och när jag kan köra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar