onsdag 29 september 2010

Det kommer fixa sig till slut..

Jag saknar skolan. Jag saknar att gå på bruks. Allt var så enkelt då, haha! :) Man visste när man skulle gå upp, när man skulle åka iväg och när man skulle åka hem. Varje dag var schemalagd och vid början av varje kurs fick man ett papper på exakt vad som förväntades av en.

I varje kurs fanns en lärare du kunde fråga om allt som berörde kursen. Två mentorer som ärligt finns på topp 5 av de snällaste personer jag någonsin träffat. En klass med många underbara tjejer, både roliga och duktiga. Som man både kunde skratta och gråta med.

Jag grät inombords på studenten. Jag kände mig inte alls färdig, och inte alls redo att bli vuxen. Jag kände inte heller att det var något positivt att de jag träffat varje dag delades in i tretton delar med olika mål och ambitioner.

Och en grej jag hatar - att man glömmer lärarna och lärarna glömmer en. Om man ser dem om några år på ica kollar man inte ens åt samma håll. Det är så tråkigt. Men fullt nödvändigt, för vilken lärare skulle orka med att hålla kontakten med alla sina gamla elever?

Men det sjuka är att jag inte accepterat det än. Det känns som att klockan skulle kunna ringa vid 7 imorn, adde hämtar mig 5 över halv 9, och vi kommer 5 minuter sent till kalles lektion.

Vi avslutar lektionen med att sjunga duddeldi duddeldi, här kommer selma selleri, och sen går till svenskan där kristina svär åt linn, och tvingar någon läsa upp en pjäs med henne, kanske om lysander och helena i en midsommarnattsdröm där kärlek kan förtrollas och åsnor kan tala.

Därefter står vi utanför klassrummet och väntar på natur och friluftsliv, där vi ska jobba i grupper och ha muntlig redovisning. Men vi kommer inte in, för det var tydligen självständigt arbete, så resten av timmen spenderas i biblioteket, där karin pratar om tallinn och flummar runt, och nämner man order "knop", så ligger 5 böcker framför näsan med allt från scouterna till extrem överlevnad.

Vi bryter för lunch, och det blir pannbiff, som man sopar under servetten och gömmer så inte anna ska se det. Man har tagit också, fastän man vet att man inte tycker om. Macka med aromat, och sen lunchrast i kafeterian med sjuan och kinderäggschoklad.

Sena till människor i behov av stöd där mb förklarar irriterat men diskret att man måste komma i tid, eller hur? eller hur? (:

Naturkunskap därefter då halva lektionen består av upprop, eftersom ingen lyssnar på elisabet. Sen blir det allvar och bruttonationalprodukter med klippitikloppeti david och religion där malin dreglar framför muskelbjörn och alla blir tysta och lyssnar när anna carin berättar om muhammeds fru och karavanen.

Förutom pilla då, som hoppar för spindlar..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar