.

Som althea: Jag ser mig alltid som huvudrollen, och när jag bestämt mig för något så är jag envis om att det ska bli av, oavsett om det är lämpligt/smart eller inte. Jag fortsätter låtsas om att jag ska vinna, fastän jag redan förlorat allt inom mig. Och hopp har jag alltid om mig själv, och skjuter upp saker "nästa gång, då gör jag det, då klarar jag av det". Och jag tar på mig mycket mer än jag vet att jag klarar av.

Som malta: Jag är barnslig och självisk. Försöker vinna allt, och ta till alla olika trix. Stor i munnen, men vet när det är bäst att hålla tyst. Jag vet inte hur jag ska bete mig i början, så jag ter mig alltid till andra, och tar efter dem. Och jag har ofta gett upp hoppet om något, innan det ens hänt.

Vet att jag säger emot mig själv lite, men det finns olika situationer.

Och som amber: Så ser jag alltid det goda i folk, även när de har bevisat det motsatta. Jag försöker lyssna och förstå, och hjälpa dem må bättre, och bli bättre. Även om de drar ner mig till djupet (paragorn, huhu). Och sen början har jag alltid letat efter något, men inte vetat om jag hittat det. Jag är kreativ och målmedveten. Är också realistisk, men jag låter det aldrig bestämma hur jag ska leva mitt liv.

Uhuh, bara några kapitel kvar.. JAG DÖR! :O