Whataaaaap, JO
Babs är i rematch
MANBAHVAH?!?
:O
Det är sjukt underligt hur det lyckats gått så dåligt med min au pair grupp.
Det är ett faktum, och har varit det länge.
När jag fick höra om min roomies första rematch, som måste blivit bestämd
bara ett par tre dagar efter vi kommit till våra värdfamiljer tänkte jag
VA
Det här är inte sant. Jag kämpade på med min familj, och hade inte lärt mig
ett skvatt än. Jag hade ju typ inte ens fått internet eller en karta
över lilla morris plains.
Och sen rullade de bara in
och man tänkte, de måste bara ha varit dåliga matchningar
synd att ödsla på tiden, men det kan man ju inte göra något åt
Det tog bara tre dagar, men långa och många tankar innan jag bestämde mig
för att jag inte kunde vara kvar.
Jag såg det verkligen som sista utvägen. Sjukt att jag inte tänkte de tankarna ens.
Egentligen.
Jag tänkte bara: Jag måste hålla ut
Bli bättre
Analysera
Och bära tills det brister
börja om igen
vad är det för fel på mig?
all kritik är bra kritik
jag måste anpassa mig efter familjen
det är ett jobb
jag har valt det här
men sen slog det mig
var det verkligen det här jag valde?
För det blev ju inte alls som jag ville
Och varför ska jag offra ett helt år av mitt liv på en familj som inte ens respekterar mig
ser mig, utan bara ser bristerna i mig
Vad jag gör fel
Man förstår ju dem
De behövde en person som alltid fanns där både psykiskt och fysiskt
någon som levde för ians skull
som fann lycka i enbart honom, varärsig han pussade eller bet
hoppade glädjeskutt eller förstörde väggarna med pannan
Och jag visste att jag inte kunde det
inte orkade springa runt i ett litet hus
tvättastädatvättabadabarnenmatadjuren
både 45 h arbetstid och sen all annan fritid också
Och då var det faktist bättre för mig att gå
Jag började tänka på min andra familj
hur de skulle vara, eller egentligen hur de inte skulle vara
,
Vore det inte för andreas skulle jag vara borta ännu
För jag skulle klarat av det om jag velat
det känns så bra att jag kunde pröva på (:
Ett år är såå lite och går så fort
men jag ser det inte så längre
Ett år av MITT liv är mycket
För man lever bara en gång
Och ska jag pinas och passa upp på en massa andra
bli klankad på och utfryst och instängd
när det finns så mycket utanför att upptäcka
NÄ, då är jag hellre hemma i mina mjukisbyxor
I lilla alunda! (:
you're not the boss of me :O
USA är så underbart
kulturen
ååå, NYC är bäst
Bara gå runt där och göra ingenting är mycket roligare än
om man skulle vara någon annanstans och gör något roligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar