onsdag 12 oktober 2011

Dag 8 - Ett ögonblick

På torsdagen på au pair skolan
var det dags för NY turen

Och natten innan hade det åskat och haglat
på morgonen var gräsmattorna fulla med snö
och alla sydamerikaner och afrikaner
gick ut och tog en massa kort

Och cath gick ut barfota

Så kom bussarna
Och det var faktiskt då det slog mig
vart fan jag var egentligen
Husen i long island såg ut som på desperate housewives
stora, uppradade, med en fin gård

När vi svängde in i NYC
kände jag
Det ser precis ut som i spiderman
Det var ärligt talat min allra första tanke xD

I alla fall blev det en massa
"alla tittar åt höger om 3 sek.. 2.. 1 - NUUU"
Och "REDO MED KAMERORNA, HÄR SPELAR DE IN PROJECT RUNWAY"
Kända saker överallt

Det blev stopp mitt i en trafikerad gata,
för att jill skulle springa in på vapiano
och få menyn

Haha! (:
______________________________________

Men ögonblicket jag vill komma till
är på staten island ferry
När vi skulle samla ihop oss på perongen
Alla med händerna uppe
Så att alla skulle hitta rätt

Så klart glömde de bort sig, eller inte tog saken på allvar
En massa av oss kom vilse på båten, den var väldigt stor
Och ut och se skyline och frihetsgudinnan

Sen blev det snabbt av, runda kanten och på igen
Färjan var gratis, men såklart begränsat med folk

Det roligaste var ju att folk pratade runt en
"raise your hand if youre a tourist.."
Och fan vad vi skrattade åt det!

Och sen kom en kille i 25-30 och sa
"Excuse me miss.. Im just wondering why ya'll raising hands.."
Det var första gången jag pratat med en riktig amerikanare off campus
Och när jag berättade anledningen sa han
"oh, I thought you were praying or something"

Fy vad många som glodde på oss
Och då var vi liksom i NY ändå
Ännu roligare var det ju när man vinkade åt dem som glodde
Handen var ju ändå uppe liksom
och de flesta varken tittade bort eller vinkade tillbaka
Sen blev det "praise the looooord"

Just det ögonblicket kände jag mig så jävla stor
För jag hade åstadkommit så mycket
var helt lost på en stor båt mitt i the big apple
Och ändå var trygg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar